Joomla Software solutions Template

Text: Mästerlots Jarl Lindh

Den nionde mars 1950 mönstrade jag ombord i tremastskonaren Svanen med Djupekås som hemmahamn. Efter att ha prövat på div.mycket slitsamma jobb, blev det till sist sjön där intresset passade mej bäst. Befattningen blev nu som kockjungman i detta skede.En fördel om man skulle fortsätta med däckstiänst.Dock var detta inget fördelaktigt göromål när vädret var som sämst.och Svanen vältrade sig fram med både segel motor,och den gamle vedspisen hade svårt att hålla värmen. Då kunde det uppstå problem med matlagningen. Skutan byggdes på varvet i Pukavik 1924,och gick på jungfruresan strax därefter. Det kan också nämnas att min far var med på denna resan. som då blev en last utav gatsten från Gunnön till Danzig i dåvarande Tyskland. Det blev en svår resa med grov sjö i full storm under bara segel,stora problem med att rigga ner toppseglen och bärga dem,allt var ju för all del nytt väl anpassat.

 

Påmönstringen för oss skedde i Sölvesborg ,och sedan var det bara att packa kappsäcken ,med det lilla man ägde på den tiden och bege sig till Djupekås där livbåten låg förtöjd vid en liten brygga. Där lastades nu ombord våra tillhörigheter och div.för nödenheter samt proviant. Skepparen,bästemannen och till sist manskapet som bestod av tre stycken fullständigt obefarna sjömän.Det blev ett varmt farväl av de närmast anhöriga,icke helt angenämt ty det var dessvärre inte helt riskfritt p.g.a.drivande minor i farvattnen alltjämt förekom tyvärr. .

Vi rodde nu alltså ut till den vita'Svanen där hon låg till ankers på Kålleviken,där ett flertal andra skutor låg upplagda för vinterperioden. Allt kändes nu väldigt spännande och intressant. ..

När ankarna var uppe i klysen avgick skeppet till den stora sjöstaden Karlshamn,vilket sålunda blev min första hamn på min sjömansbana.Med facit i hand blev det också den sista, utav de hamnar jag besökt i världen. I Karlshamn lastades nu full last med sojakakor till Göteborg,och snart därefter avgång. På grund av sämre väder blev det till att söka lä över natten i Simrishamn. Morgonen därefter blev avg.och nu fortsättning på resan till destinationen ,Göteborg. Eftersom vi hade haft känning av frisk vind med oundviklig rullning,som satt kvar i kroppen även när vi kom på landbacken igen.Lasten lossades någonstans innanför Hisingebron.För oss ungdomar blev det en upplevelse att få traska runt i den stora staden Göteborg.Lossningen tog några dagar,samt blev det en ny sjöresa genom hela Bohusländska skärgården till Hunnobosrtrand där det blev natt i hamn.Nästa dag gick resan vidare nordvart till en liten lastageplats vid namn Hestrand. Här skulle nu lastas stora stenar vid en liten brygga, .dessa stenar var beställda och avsedda för Hitlermonomentet som det var tänkt skulle resas någonstans nere vid Kielbukten.

Efter andra världskrigets slut.
När nu stenarna hade lastats,blev det sålunda avgång sydvart igen. Första anhalten blev Marstrand där vi låg över veckoslutet,en ny hamn igen där vi också kunde besöka den mycket sevärda Marstrands fästning. Nu hade vi jungmän varit ombord så pass länge så vi kunde få ut några tior till att spendera på lite utsvävningar. Ty vi fick bara varsin tia sist när vi låg i Karlshamn,vi hade inte mera tillgodo,och det kunde vi själva räkna ut att 110:- + ett litet index i månadslön, stämde väl med gällande avtal inkl. fritt vivre.Efter en fin helg i hamn med glada minnen från det vackra Marstrand gick nu färden vidare Påskallavik på Smålandskusten,dit skulle nämligen denna sten last transporteras. En resa på minst sex dygn.Det blev sedan en cementlast från Degerhamn till Norrköping,och därifrån till Holmsund och lastade trä till Kolding i Danmark. Där fick vi flera dagar i första utländska hamnen för oss tre oinvigde,med våren i analkande. Där tog vi självklart chansen att smaka på den danska Alborgen och den goda ölen.

När trälasten var lossad och allt var sjöklart. gick färden nu till Wismar för lastning av kalisalt dit anlände vi valborgsmässoafton och firade även första Maj i denna sovjetiska delstat. Där pågick helt andra festligheter än man kunde föreställa sig,utav all sorts högljudd musik och skrål.

Efter ett par dagars lastning och med lite nya erfarenheter av ett helt annorlunda land ,blev det avgång med distination Hudiksvall. En lagom stor stad att gå ut och titta i butikerna för att studera vårmodet och priserna för en eventuell nyekipering.Affärerna gick strålande och vi tågade ombord med nya kostymer i bagaget därtill i en varmt strålande majsol. Under tiden i denna hamn hade emellertid en ny last blivit sluten. Resan gick nu till Finland,närmare bestämt till Merakarvia där det skulle lastas trä till Horsens i Danmark. Det tog nog en vecka,lasten kom ut och lastningen skedde sålunda medan vi låg på redden till ankers. Sommaren hade nu börjat sitt inträde i de tusen sjöarnas land,med ljusa nätter och musik och dans i byarna i land. Snart nog var lasten ombord,ankaret hivades upp, och med fulla segel anträddes resan mot Danmark under mycket vackert väder.En oförglömlig seglats. Sommaren 1950, även om den lågvarviga maskinen spred trygghet i framfarten.

Resan gick nu inomskärs och första stoppet blev Blidösund vid en brygga för bunkring. Fortsättning följde nu med enbart motorkraft genom hela skärgården tills Landsort hade passerats. Här sattes nu segel igen,och resan.gick och fortsatte med oförminskad fart ner genom det vackra Kalmarsund där jag tjänstgjort som lots under några år på tidigt sextiotal. Ett litet uppehåll blev det också i hemmahamnen under någon dag för kontakt med våra anhöriga.

Vi ungdomar hade nu fått en del kunskap och lärt massor av nytt till exempel: styra efter kompass.klättra i master och rigg,samt lära oss benämningar som förekom i en tremastskonare. En kunskap som var nog så värdefull för den som fortsatte sin tillvaro inom sjöfarten. Morgonen därpå avgick vi igen från redden i Djupekås med distination Horsens i Danmark, Med fint väder under bästa tiden på sommaren blev detta också en upplevelse att komma in i de danska vikarna väl förtöjda i den trevliga hamnstaden Horsens och efter några dygns resa blev det Minst en vecka för lossningen. Ytteligare några sjöresor företogs med Svanen innan avmönstringen i Trelleborg kom till stånd.I denna ljuva sommartid blev länktan till Listerlandet för oemotståndligt med den stora tillgången till bad,rodd och segling med Blekingeekan som låg klar att tagas i bruk. Mången yngling som växt upp i dessa trakter kring Mjällby-Ljunga som numera benämns Tocken, har börjat sin sjömansbana med motorseglarna från skepparsamhället DJUPEKÅS.