Briggen Esmeralda Skriv ut
Skrivet av Administrator   
2011-09-23 09:03

Det vackraste skeppet i Carlshamn. Aldrig förr eller senare har något vackrare skepp seglat med Carlshamn i namnbrädan.
Briggen Esmeralda blev en plantskola för otaliga sjömän hemmahörande i Blekinge och framföra Carlshamn.

Esmeralda hade en längd på 34,7 meter och var: meter bred med ett djup på 3,5 meter och var på 217 netto registerton.

Briggen Esmeralda byggdes på Kalmar skeppsvarv 1883 av skepps byggmästare Sören Peter Bech. Han var född i Rönne på Bornholm 1830 och förstod att bygga efter ritningar. 1850 hade han i Danmark över 100 man i arbete och kom att bygga allt större fartyg och till slut också barkskepp. Sören Peter Bech lämnade Danmark och kom till Kalmar, där han 1883 byggde briggen Esmeralda till J L Tanngren i Carlshamn. Briggen Esmeralda
skulle bli det vackraste skeppet i Carlshamn.

1870 bestod Carlshamns handelsflotta av 31 fartyg över sex nyläster. Vid samma tid är 503 personer inskrivna i sjömanshuset, varav 60 är sjökaptener. Carlshamns handelsflotta fortsatte att utvecklas och 1890 fanns det 40 registrerade fartyg på tillsammans 6.600 registerton. Ur säkerhetssynpunkt på denna tid, då försäkringssystemet befann sig i sin linda, var det tryggare att ha pengarna placerade i så många skepp som möjligt. I bouppteckningen efter konsul Sven A Hellerström upptogs 10 andelar i bland annat briggen Esmeralda.

Familjen Ternström
Sven Erik Ternström  gick till sjöss 1788 liksom alla andra manliga medlemmar i familjen. I nio år seglade han under amerikansk flagg och efter att ha studerat navigation i hemlandet byggde han i Carlshamn galeasen Fred och Lycka som han förde i ett kvarts sekel. Alla hans söner valde samma yrke och fick sina första läroår i sjömansskap ombord i galeasen Fred och Lycka. Fyra av Sven Erik Ternströms söner uppnådde kaptensgraden.Den
äldste sonen Johan Erik Ternström  förde redan vid tjugoett års ålder en skonare. När han var ombord i skonaren Hoppet seglade han en gång med trälast till Portugal. Enligt redarens order skulle Johan Erik sluta ett avtal om en last med salt hem, men i Portugal blev han erbjuden en vinlast till Västindien, varifrån han återvände med socker till Östersjön. Så kunde det gå till, då inte telegraf fanns mellan skeppare och redare, utan skepparen fick ta egna initiativ och vara något av köpman. På den tiden hade också skepparen kaplake, som innebar en viss procent på inseglad frakt.

Även Johan Erik Ternströms fyra söner blev sjömän och sjökaptener. Den äldste av dem Sven Erik gick till sjöss vid 13 års ålder på sin fars brigg Ariel. Efter en tid som guldgrävare i Kalifonien återvände han 1873 till Carlshamn och blev senare förste styrman på briggen Esmeralda. Därefter blev han kapten på briggen Salem som också ägs av J L Tanngren. Sven Erik Ternström blir också sjökapten i Winberg & Meyers Suez, det största fartyg som då byggts på varvet i Carlshamn. Sven Erik Ternström följer med Suez till sin nye redare i Stockholm och slutar sin karriär som huvudredare för Stockholms Rederi AB.

Den näst äldsta sonen Carl Robert Ternström gick till sjöss vid 14 års ålder. Sin kaptensdebut gjorde han på briggen Esmeralda. Han fick pröva på många vedermödor under sina år till sjöss. Ett av hans fartyg Falco förliste i Irländska sjön. Även den fjärde brodern Johan Fritz Ternström seglade en tid som styrman ombord i briggen Esmeralda. Familjen Ternström var under sin tid och är förmodligen fortfarande, den mest kända sjökaptensfamiljen
i Sverige.

Bildtext/ Briggen Esmeralda målad under sin Karlshamnstid på 1870 talet då hon fördes av kapten
Robert Ternström.Målningen finns på Sjöhistoriska Musèet i Stockholm.

De sista briggarna. Under sina glansdagar seglade briggen Esmeralda på långfart. Hon tillhörde en fartygstyp, som kanske var den mest vanliga i den svenska handelsflottan under den här tiden. Lastdryga och med en besättning på 11-14 man, drog de in pengar till sina redare. Senare riggades de gamla briggarna om till skonertskepp, för att redarna skulle kunna minska på besättningarna. Briggen Esmeralda förde jagare, klyvare och förstäng. På
fockmasten fock, undre och övre märssegel, förbram och röjel och på stormasten storsegel, undre och övre märssegel, bramsegel och röjel med briggsegel som var litsat till en snaumastintill stormasten. Hon satte också mellanstäng och bramstäng och under måttliga vindar och då vädret var gynnsamt även ledsegel.

Briggen Esmeralda var utrustad med en hamprigg. Denna sattes an med taljrep, skurna genom så kallade jungfrur av pockenholtz eller annat hårt träslag, som förenades med röstjärnet av ringformade järnbeslag. Ännu i slutet av 1800-talet var det vanligt att de svenska skutorna fick vant av hampa, men stag av wire. De gamla briggarna behöll sina konstruktioner med ansättning av ett vant, talja om talja på taljrepet, när de skulle sättas an ombord. Även gamla Abraham av Brantevik ex, Abraham Rydberg byggd i Carlshamn 1879 och som finns i Blekinge Sjöfartsmuseums logotype, hade jungfrur med stag av wire. Många gamla före detta segelskutor, så kallade motorseglare, körde in på slutet av femtiotalet och i början av sextiotalet med liknande ansättningar. Vantskruven bestående av en vänster och en högergängad skruv, ingängad i en vridbar hylsa började göra sig gällande på de större nybyggda oceangående järnfartygen.

Åren omkring första världskriget fanns bara några få briggar . kvar i Sverige. Det var Esmeralda byggd i Kalmar 1883. Briggen Gerda byggd i Gävle 1869. Briggen Amazone byggd 1898 i Brake Tyskland. Briggen Jenny byggd i Nordby Fanö 1901 och briggen Vera byggd på Helsingborgs varv AB 1906. Briggen Esmeralda kom senare att segla för Brantevik. Mellan åren 1883 fram till 1926 hade hon Brantevik som sin hemmahamn, vars namnbräda satt under den vackra snidade medaljongen av den sköna Esmeralda i aktern. I oktober 1926 höggs briggen Esmeralda upp vid Ramsjö Torekov. Briggen Esmeralda har gått till historien som det vackraste skeppet som någonsin hört hemma i Carlshamn.

Källor:Moberg,O Karlshamns historia
Friis-Pedersen,J Sejlskibe_Nordiska fartöjer.
Brange Bringmark persson. Skutor och sjöfolk.
Thomas Edvardson/Text
Michael Stenqvist/Sjöhistoriska Musèet/Foto

Senast uppdaterad 2011-09-23 09:20