Joomla Software solutions Template

I november 1918 blåstes eld upphör - första världskriget var över. Nu skulle allt återgå till det normala i Europa. I december 1918 låg transportfartyget Worms med tyskt befäl i Helsingfors. Tyskarna hade haft trupper i Finland, nu skulle dom sista kontingenterna hem. Men samtidigt skulle 600 hästar med hem till Tyskland. Strax innan hade fartyget reparerats eftersom det hade gått på grund. Med 400 soldater och 600 hästar ombord sattes kurs mot Tyskland. Allt gick bra till att börja med, men så mötte Worms en rejäl storm. Tillståndet blev kritiskt eftersom reparationen inte varit ordentlig. Ett annat fartyg försökte bogsera Worms som nu höll på att haverera. Försöket misslyckades. Mitt i natten och i dåligt väder lyckades man med bedriften att föra över soldater till det andra fartyget. Snart lämnade också besättningen fartyget. Kvar ombord var bara hästarna, i en redlöst drivande båt med slagsida.

Tänk er hur det såg ut ombord när hästarna skräckslagna halkade mot ena sidan av fartygets lastutrymme.

Den 14 december siktades fartyget Worms utanför Simrishamn. Ångaren Poseidon gick ut till haveristen. Det var en hemsk syn som mötte besättningen på Poseidon när de kom ombord. För att försöka få ett slut på hästarnas lidande bogserade man så snabbt som möjligt in Worms till Tobisviken vid Simrishamn. Hästar hade sprängt sina bindslen och hade kanat mot ena fartygssidan, där låg de i högar, kanske i lager om tre fyra hästar i varje lager. Många människor kom nu för att hjälpa till med att röja upp på fartyget - inte minst därför att dom kunde räkna med att kunna ta hand om en del av det som soldater och besättning lämnat efter sig när dom så snabbt lämnat hästarna åt sitt öde. Nu bedömde man också att Karlshamn var den hamn där dom bästa möjligheterna att komma till kaj och lasta ur hästarna fanns.

Därför bogserades fartyget dit under dagen den 18 december 1918. Så började det hårda uppröjningsarbetet som bland annat innebar att ta ut sjuka och döda hästar ur fartyget och avliva dom som ansågs alltför medtagna. Hästliken luktade fruktansvärt och det blev ett styvt arbete att forsla bort hästarna utan att dom blev en hälsofara för Karlshamnarna. Så småningom var alltså nästan 400 hästar kvar, och 40 mulåsnor. Vid auktionen betalades upp till 4 510 kronor för hästarna, en svindlande summa på den här tiden. Störste köparen var hästhandlaren Emil Olsson från Malmö.

Källa:Carlshamniana 1995.